Hörntand
Hörntand eller canin.[1] Människan har två hörntänder i underkäken och två i överkäken. De första hörntänderna (mjölktänder) kommer när barnet är cirka 1,5 år gammalt. Vuxenhörntänderna kommer vid 11 års ålder (+/- ca 1 år). Människans övre hörntänder har det längsta rotfästet i hela tanduppsättningen.
Det latinska ordet för hörntand, Dens caninus, betyder "hundtand".[2]
Hos de flesta däggdjur finns liksom hos människan två hörntänder i övre och två i undre käken. De ligger mellan framtänderna och premolarerna.[2] Hos hästar är det vanligen bara hingstar som har hörntänder. Hardjur och gnagare saknar hörntänder och hos idisslare finns hörntänder bara i undre käken. En del djurarter har förlängda hörntänder som kallas betar, men ordet kan även syfta på förlängda framtänder.
Hörntanden liknar beroende på däggdjursart en kon eller en krok i formen. Den har endast en rot.[2]
Förutom molarer delar man in tänderna i premolarer (främre kindtänder), caniner (hörntänder) och incisiver (framtänder).
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||||||||||
