mäster
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av mäster | |
|---|---|
| utrum | Singular |
| Nominativ | mäster |
| Genitiv | mästers |
mäster
- titel- och tilltalsform av mästare (hantverkare)
- För honom var mäster Simon den härligaste man på jorden, och han slängde ifrån sig vävskytteln och förbittrades av missunnsamhet, när han såg mästers vänskap för nykomlingen.
- att mäster Gudmund och Margit rest till Växjö på inbjudning av mästers gamle vän, biskop Ingemar
- Men en dag, då jag var liten gosse och sprang och lekte på golvet i fars stuga, kom en herre in: »är det mästers gosse det? Du vill bestämt hällre läsa än bli skomakare, det ser jag på dina ögon» — för se, jag hade ögon på den tiden.
- Jämför: herr