Galatien
Galatien (klassisk grekiska: Γαλατία, latin: Galatia) var ett område på Anatoliens (Mindre Asiens) högplatå i dagens Turkiet.[1]
Galatien var beläget mellan Bithynien och Paflagonien i norr, Pontos och Kappadokien i öst, Lykien och Kilikien i söder och Frygien i väst.
Galater är den grekiska benämningen på det keltiska folk som i början av 200-talet f.Kr. drog in i Grekland. De nådde Delfi 278 f.Kr., plundrade staden och fortsatte därefter åt nordost över Bosporen. Galaterna blev bofasta runt det område där Ankara är beläget idag.
År 25 f.Kr. omvandlade kejsar Augustus galaternas rike till en romersk provins, Galatien, med Ancyra (dagens Ankara) som huvudstad. Aposteln Paulus besökte området flera gånger under sina resor och skrev även ett brev, Galaterbrevet, till församlingarna i området.
Den vittbereste kyrkofadern Hieronymus (mest känd för att han översatte hela Bibeln till latin) konstaterade på 300-talet att folket som bodde i Galatien talade samma keltiska dialekt som han hört talas av treveri, en keltisk stam som bodde kring dagens Trier i Tyskland. Men det fanns inte någon enhetlig keltisk kultur eller något annat som band dem samman, med undantag av språket.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Galatien i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)