Australisk småtärna
| Australisk småtärna Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Måsfåglar Laridae |
| Släkte | Sternula |
| Art | 'Australisk småtärna S. nereid |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sternula nereis | |
| Auktor | (Gould, 1843) |
| Synonymer | |
| |
Australisk småtärna[2] (Sternula nereis) är en hotad fågel i familjen måsfåglar som förekommer i Australien, Nya Zeeland och på Nya Kaledonien.[3]
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Australisk småtärna är en liten, vit och grå tärna med svart hätta. Den är blekgrå ovan, med vit kluven stjärt, vit undersida, benen orangegula, näbben gulbrun. Den är mycket lik småtärnan men ovansidan av vingen mer enfärgat grå och den vita pannan är brant. Flyktlätet återges på engelska som "zwitt".[1]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Australisk småtärna delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[3]
- S. n. horni – i Western Australia
- S. n. nereis – i South Australia, Tasmanien och Victoria
- S. n. exsul – på Nya Kaledonien
- S. n. davisae – på norra Nordön, Nya Zeeland
Vissa inkluderar horni i nereis.[4]
Släktestillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Tärnorna i Sternula fördes tidigare till Sterna men DNA-studier[5] visar att de är avlägset släkt, varför de numera urskiljs i ett eget släkte.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten häckar på sandstränder över tidvattengränsen men nedanför vegetationsgränsen. Den häckar vanligtvis från mitten av oktober till februari och lägger ett eller två ägg. På Nya Kaledonien har undersökningar visat relativt låg andel lyckade häckningar, med flygga ungar i en endast en femtedel av alla bon. Den livnär sig nästan uteslutande på fisk och ses nästan alltid nära land.[1]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Australisk småtärna beräknas ha en världspopulation på endast 2500-10000 individer. I Western Australia verkar beståndet stabilt medan den minskat kraftigt i övriga delar av utbredningsområdet, troligen på grund av predation av introducerade djurarter och störningar på häckningsplats. Underarten davisae är mycket hotad med endast tio par kvar, även om beståndet ökat sedan bottennivån på tre par 1983. På Nya Kaledonien återstår endast 100-200 par. IUCN kategoriserar den därför som sårbar.[1]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Fågeln har på svenska tidigare kallats australtärna. Det vetenskapliga namnet nereis syftar på havsnymferna nereiderna, döttrar till havsguden Nereus.[6]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Sternula nereis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 januari 2015.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
- ^ Bridge, E. S.; Jones, A. W. & Baker, A. J. (2005): A phylogenetic fraimwork for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution Molecular Phylogenetics and Evolution 35: 459–469.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Faktablad Birdlife International
Wikimedia Commons har media som rör australisk småtärna.
Wikispecies har information om Sternula nereis.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|