Ludvig V av Frankrike
| Ludvig V av Frankrike | |
 | |
| Född | |
|---|---|
| Död | Compiègne, Frankrike |
| Begravd | Abbaye Saint-Corneille |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Konge av vestfrankerriket (986–987) | |
| Maka | Adelaide av Anjou |
| Föräldrar | Lothar av Frankrike Emma av Italien |
| Redigera Wikidata | |
Ludvig lättingen, Ludvig V (franska: Louis le Fainéant, "Ludvig som inget gjorde") (född: 967, död 21 maj 987) frankisk karolingisk kung av västfrankiska riket 986-987.[1] Son till Lothar och Emma av Italien(?).
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ludvig kröntes 979 men kunde inte tillträda tronen förrän 2 mars 986 sedan hans far avlidit. Ludvig blev den siste karolingiske kungen och hans korta regeringstid kan vara orsaken till hans namn "qui nihil fecit" - "som inget gjorde". Ludvig var gift med Adelaide av Anjou, syster till greven av Anjou. De fick inga barn tillsammans vilket torde kunna bero på att hon lämnade honom nästan omgående.
Ludvig ärvde en maktkamp mellan den karolingiska kungadynastin och Otto den stores tysk-romerska dynasti. Som tysk-romersk kejsare kunde Otto tillsätta biskoparna på karolingiskt territorium och de biskopar han valde stödde inte karolingarna.
Otto använde denna makt till att upphöja Adalberon, biskop av Laon till ärkebiskop av Reims. Adalberon hade under Lothars regeringstid försökt förhandla fram en allians mellan de två dynastierna vilket resulterade i att Lothar drog honom inför rätta för förräderi 986. Hugo Capet, kusin till Lothar och allierad med Adalberon, störtade in, avbröt rättegången och dräpte Lothar[källa behövs]. Ludvig V blev kung, Lothars änka Emma gifte sig med en släkting till Otto I varpå Ludvig tog emot Adalberon igen. Ludvig dog i maj 987 antingen genom en olycka eller också därför att hans mor förgiftade honom. Vid tillfället hade han åter dragit Adalberon inför rätta för förräderi.
Eftersom Ludvig inte producerade några tronarvingar övergick tronen till hans farbror Karl. Prästerskapet, inklusive Adalberon och Gerbert (som senare blev påven Sylvester II, föredrog dock Hugo Capet som inte bara var högadlig utan också hade visat sig vara duglig regent och mäktig krigsherre. Capet valdes så till kung och då Adalberon krönte honom, två månader efter Ludvig V:s död, fick frankerriket och den karolingiska ätten lämna plats åt den capetingiska ätten och den franska staten.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Potter, Philip J., Kings of the Seine: The French Rulers from Pippin III to Jacques Chirac, 2006, PublishAmerica, Baltimore, ISBN 978-1-4137-8857-0.