Proletariatets diktatur

Folket, på barikaderna av Pariskommunen 1871.

Proletariatets diktatur (Diktatur des Proletariats), eller i mer nutida korrekt ordalag arbetarstaten, är det samhällsstadium som enligt Karl Marx och Friedrich Engels tar vid direkt efter den socialistiska revolutionen.

Barrikad på hörnet av Boulevard Voltaire & Richard-Lenoir. Folket försvarade stadshuset av det 11th arrondissementet - Bibliothèque historique de la Ville de Paris.

Enligt marxistisk teori grundar sig varje prekommunistisk statsmakt på en eller flera klassers förtryck av andra klasser. Statens funktion är att garantera den härskande klassens herravälde. Kapitalismen ses alltså som en bourgeoisiens (borgarklassens) diktatur, där statens funktion är att garantera dess makt med lagar med mera, där det statliga våldsmonopolet (alltså polisen och militären samt säkerhetspolisen) är den yttersta garanten.

I Engels förord till en nyutgivning av “Inbördeskriget i Frankrike” från 1891 – ett förord han avslutar med orden:

”	Den tyske kälkborgaren har ånyo råkat i en hälsosam skräck vid ordet: proletariatets diktatur. Nåväl, mina herrar, vill ni veta hur denna diktatur ser ut? Betrakta Pariskommunen. Den var proletariatets diktatur.	„
– Friedrich Engels, London på Pariskommunens tjugoårsdag, den 18 mars 1891. (Se till exempel Pariskommunen, Stockholm 1978, s. 21.)

Den leninistiska tolkningen

Utformad främst av Lenin, skiljer sig en del från den renodlat marxistiska.

Här menar man att proletariatets diktatur (i Ryssland) ska utövas av arbetarna och böndernas råd (sovjeter). Omtolkningen anses av icke-leninisterna främst vara betingad av att revolutionen i Ryssland enligt den marxistiska "tidtabellen" kom för tidigt, det vill säga innan Ryssland hade industrialiserats, och kapitalismen enligt den marxistiska teorin nått sin högsta fas.^{[källa behövs]}

Översatt till kapitalistiska förhållanden betyder det att proletariatet (folket) fullständigt tar över alternativt raserar den borgerliga staten och bygger upp en ny stat som styrs av folkflertalet. Produktionsmedlen måste tas över av folket och en stat i majoritetens intressen inrättas för att skapa och upprätthålla arbetarklassens herravälde över minoriteten, alltså den del av borgarklassen som finns kvar under protosocialismen. Därefter måste produktionsförhållandena i en medveten strävan förändras för att klasserna ska upphöra att existera. I takt med att klasserna vittrar bort kommer också staten att dö bort i takt med att dess funktioner övertas och utövas direkt av folket (till exempel byggnämnder) eller helt enkelt blir överflödiga (till exempel arbetsdomstolen). När det inte längre finns några klasser finns inte heller staten kvar. Detta stadium kallar marxister för kommunism och uppnås alltså efter det absolut högsta stadiet av socialism.^{[källa behövs]}

Lenin redogör i ett tal på Kominterns 1:a kongress 1919 för skillnaden mellan proletariatets diktatur och andra klassers. Citat från Valda verk i tio band, band 8, Progress, Moskva 1989:

”

Proletariatets diktatur liknar andra klassers diktatur genom att den, liksom varje diktatur, framkallats av nödvändigheten att med våld undertrycka motståndet från den klass som håller på att förlora sitt politiska herravälde. Den grundläggande skillnaden mellan proletariatets diktatur och andra klassers diktatur - godsägarnas under medeltiden, bourgeoisins i alla civiliserade kapitalistiska länder - består i att godsägarnas och bourgeoisiens diktatur var ett undertryckande med våld av motståndet från befolkningens överväldigande majoritet, nämligen de arbetande. Proletariatets diktatur är däremot ett undertryckande med våld av utsugarnas motstånd, det vill säga motståndet från befolkningens obetydliga minoritet, godsägarna och kapitalisterna.

„

Lenin karaktäriserade den proletära diktaturen som en borgerlig stat utan bourgeoisie och var enligt honom ett samhällsstadium som mer liknar en generalstrejk än socialismen eftersom erövringen av statsmakten i ett land av Lenin sågs som endast en delseger i världsrevolutionen. Det samhällssystem som byggdes upp i Sovjetunionen sågs av trotskister som mer ett bålverk för kontrarevolutionen snarare än ett led i en socialistisk samhällsomvandling.^{[källa behövs]}

”	Proletariatets diktatur är en särskild form av klassförbund mellan proletariatet, det arbetande folkets avantgarde, och de talrika icke-proletära skikten av det arbetande folket (småbourgeoisin, småföretagarna, bönderna, de intellektuella osv.) eller majoriteten av dessa skikt, ett förbund mot kapitalet, att fullständigt undertrycka bourgeoisins motstånd liksom dess försök att återupprätta sitt välde, ett förbund i syfte att slutgiltigt upprätta och konsolidera socialismen. Det är ett särskilt sorts förbund, som tar form i en speciell situation, nämligen under ett häftigt inbördeskrig, det är ett förbund mellan fasta anhängare av socialismen och deras vacklande förbundna, ibland "neutrala" (i vilket fall förbundet istället för ett kampförbund blir en överenskommelse om neutralitet); ett förbund mellan ekonomiskt, politiskt, socialt och andligt olika klasser.	„
– Vladimir Lenin, Collected Works vol 29, s 381

”

Det revolutionära proletariatets diktatur är styre vunnen och bevarad genom proletariatets bruk av våld mot bourgeoisien, ett styre som är oinskränkt av lagar. De exploaterades stat måste fundamentalt skilja sig från en sådan stat; den måste vara en demokrati för de exploaterade, och ett sätt att slå ned exploatörerna; och nedslagandet av en klass innebär ojämlikhet för denna klass, dess exkluderande från "demokratin". Proletariatet kan inte uppnå segern utan att bryta bourgeoisiens motstånd, utan att med våld slå ned dess motståndare, och där "motstånd slås ner", där finns ingen "frihet", där finns, naturligtvis ingen demokrati. Och om ni exploatörer försöker erbjuda motstånd till vår proletära revolution ska vi hänsynslöst slå ner det; vi ska ta ifrån er alla rättigheter; mer än så, vi ska förvägra er bröd, för i vår proletära republik kommer exploatörerna inte att ha några rättigheter, de skall förmenas eld och vatten, för vi är uppriktiga socialister och inte socialister av Scheidemanns och Kautskys sort.

„

^{[källa behövs]}

Externa länkar

• Om Pariskommunen på marxists.org http://www.marxists.org/history/france/paris-commune/index.htm
• Digitaliserat material om Pariskommunen, vid Charles Deering McCormick of Special Collections in the Deering Library at Northwestern University http://www.library.northwestern.edu/spec/siege/
• Om några av kvinnorna i Pariskommunen https://web.archive.org/web/20110228073141/http://www.antjeschrupp.de/sozialistinnen.htm