Thomas Ungewitter
| Thomas Ungewitter | |
| Född | Thomas Ungewitter 8 april 1944 Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige  |
|---|---|
| Död | 3 maj 2007 (63 år) Helsingborgs Gustav Adolfs församling, Sverige |
| IMDb SFDb | |
Thomas Ungewitter, född 8 april 1944 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, död 3 maj 2007 i Helsingborgs Gustav Adolfs församling, var en svensk skådespelare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ungewitter föddes i Stockholm och växte upp på Östermalm, men familjenamnet är tyskt 1600-tal. Hans morfars syster var Matilda Jungstedt, sekelskiftesprimadonna på Operan. Efter realexamen valde han teaterbanan.
Mellan 1962 och 1964 gick han på Calle Flygare Teaterskola i samma årskull som Lis Nilheim, Lars-Erik Berenett och Gunilla Åkesson.
Under utbildningen anställdes han vid Dramaten och frilansade på flera olika Stockholmsteatrar under 1960-talet bl.a. en revysäsong hos Kar de Mumma på Folkan.
Ungewittwer debuterade på TV-teatern 1965 i Harold Pinters En kopp te med Catrin Westerlund, Heinz Hopf, Sigge Fürst och Gunnel Broström.
1971 gjorde hon Goddard i Jack Popplewells komedi Skulle det dyka upp flera lik är det bara å ringa! på Lilla teatern i Stockholm, med Agneta Prytz, Fylgia Zadig och Brita Billsten med flera.
Mellan 1972 och 1984 var han anställd vid Malmö stadsteater, sedan 1984 vid Helsingborgs stadsteater. 1968 spelade han för första gången mot Nils Poppe i farsen Charleys Tant på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Ungewitter tillhörde sedan Poppes ensemble under 14 säsonger; på senare år medverkade han även i flera av Eva Rydbergs lustspel på Fredriksdal.
Thomas Ungewitter dog i en trafikolycka.[1] Han är begravd på Pålsjö kyrkogård.[2]
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]- 1965 – En kopp te
- 1965 – Pang i bygget
- 1966 – Syskonbädd 1782
- 1968 – Jag – en oskuld
- 1968 – Kvinnolek
- 1968 – ...som havets nakna vind
- 1969 – Eva - den utstötta
- 1979 – Repmånad
- 1983 – Blomman från Hawaii
- 1984 – Två man om en änka
- 1985 – Lilla helgonet
- 1986 – Skånska mord – Hurvamorden
- 1987 – Vita hästen
- 1988 – Ta mej! Jag är din!
- 1991 – Två man om en änka
- 1991 – Ålder okänd
- 1993 – Spanska flugan
- 1993 – Macklean (TV-serie)
- 1994 – Bröderna Östermans huskors
- 1994 – Frihetens skugga (TV-serie)
- 1994 – Mördare utan ansikte – Bankkamrern
- 1997 – Spring för livet
- 1998 – Taxa (gästskådespelare)
- 2000 – Labyrinten
- 2000 – Inte bara mördare
- 2001 – Fyra kvinnor
- 2002 – Den femte kvinnan
- 2004 – Anders och Måns
- 2007 – Hata Göteborg
- 2008 – Morgan Pålsson – Världsreporter
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Thomas Ungewitter död”. Expressen. http://www.expressen.se/kvallsposten/thomas-ungewitter-dod-i-cykelolycka/. Läst 4 augusti 2016.
- ^ SvenskaGravar
- ^ Göran O. Eriksson (10 november 1966). ”Kattliv på Marsyas”. Dagens Nyheter: s. 25. https://arkivet.dn.se/tidning/1966-11-10/305/18. Läst 8 januari 2022.
- ^ Bengt Jahnsson (28 juni 1968). ”Porlande Poppe som tant”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-06-28/172/14. Läst 31 maj 2018.
- ^ Hans Axel Holm (1 juli 1969). ”Poppe fullfjädrad som soldaten Bom”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-07-01/174/10. Läst 31 maj 2018.
- ^ Barbro Hähnel (22 juni 1969). ”'Lorden från gränden': Poppes bravurnummer och mycket lågkomik”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-06-22/165/17. Läst 31 maj 2018.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 30. 4 januari 1972. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-01-04/3/30. Läst 29 januari 2022.
- ^ Bengt Jahnsson (21 juni 1971). ”Poppe och 'Vita Hästen' - ett helgalet förnuft”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-06-21/165/16. Läst 29 mars 2022.
- ^ Hanserik Hjertén (23 juni 1972). ”Glada Poppekonster”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-06-23/168/8. Läst 14 januari 2022.
- ^ Bengt Jahnson (18 juni 1982). ”Påkostat med Poppe”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-06-18/162/16. Läst 30 januari 2022.
- ^ Peter Ferm (25 mars 1986). ”Frihet i Bremen: Fassbinders förhållande till terrorism”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-03-25/82/22. Läst 16 juni 2018.
- ^ ”'4 X Z' för revyälskare”. Dagens Nyheter: s. 20. 15 januari 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-01-15/13/20. Läst 11 februari 2022.
- ^ ”Nytt om nöjen: Klassiskt par träter på skånska”. Dagens Nyheter: s. B4. 1 september 1991. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-09-01/237/40. Läst 28 december 2021.
- ^ Marcus Boldemann (19 juni 1994). ”Slapstick lyfter nygamle Bom”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/slapstick-lyfter-nygamle-bom/. Läst 5 maj 2018.
- ^ Sven Hansell (27 september 1994). ”Ett konstnärligt steg tillbaka. 'De sista' en maktkritik som drunknar i floskler”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/ett-konstnarligt-steg-tillbaka-de-sista-en-maktkritik-som-drunknar-i-floskler/. Läst 19 februari 2022.
- ^ Rikard Loman (16 juni 1996). ”Stereotyp campingfars. Rydberg och Brandeby kan inte rädda torftigt manus”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/stereotyp-campingfars-rydberg-och-brandeby-kan-inte-radda-torftigt-manus/. Läst 1 maj 2018.
- ^ Hans Holmberg (1 oktober 2002). ”Elektra saknar närvaro”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/noje/elektra-saknar-narvaro/. Läst 18 mars 2018.
- ^ Carlhåkan Larsén (18 november 2002). ”Rop om en bättre värld”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2002-11-17/rop-om-en-battre-varld. Läst 18 mars 2018.