Carl Carlsson Gyllenhielm
Carl Carlsson Gyllenhielm, född 4 mars 1574, död 17 mars 1650, adlad Gyllenhielm 1592, friherre 1615, militär; fältmarskalk 1616, riksråd 1617, ståthållare över Ingermanland 1617, riksamiral 1620. Utomäktenskaplig son till hertig Karl och frillan Karin Nilsdotter,[2] prästdotter från Östergötland.
| Carl Carlsson Gyllenhielm | ||
|---|---|---|
| ||
| Carl Carlsson Gyllenhielm. Porträttet har stor likhet med två porträtt på Uppsala universitet och Karlbergs slott. Det skänktes på 1820-talet till Gripsholms slott, och troddes då förställa hertigen av Sully (därav påskriften). I slutet av 1800-talet upptäcktes att det i själva verket föreställde Gyllenhielm. Det har tidigare tillskrivits Jacob Heinrich Elbfas, men Karl Erik Steneberg har framfört det som troligare att Johan Assman eller Adam Seebach utfört målningen.[1] | ||
Titlar
| ||
| Tidsperiod | 1615 | |
| Tidsperiod | 1616 | |
| Tidsperiod | 1617 | |
| Tidsperiod | 1617–1620 | |
| Företrädare | Göran Nilsson Gyllenstierna | |
| Efterträdare | Gabriel Bengtsson Oxenstierna | |
| Tidsperiod | 1620 | |
| Företrädare | Göran Nilsson Gyllenstierna | |
| Efterträdare | Gabriel Bengtsson Oxenstierna | |
Militärtjänst
| ||
| I tjänst för | Sverige | |
| Slag/krig | 1598 Näftåget 1600 Slaget vid Karksi 1601 Slaget vid Kokenhusen 1601 Belägringen av Wolmar | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Född | 4 mars 1574 | |
| Död | 17 mars 1650 (76 år) | |
| Begravd | Strängnäs domkyrka | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Gyllenhielm, oäkta gren av Vasaätten | |
| Sätesgård | Gudilov och Ribbingeholm | |
| Far | Hertig Karl (senare Karl IX) | |
| Mor | Karin Nilsdotter | |
Familj
| ||
| Make/maka | Kristina Ribbing | |
| ||
| Gyllenhielms grav i Strängnäs domkyrka | ||
| ||
Biografi
redigeraCarl Carlsson var son till hertig Karl och dennes frilla Karin Nilsdotter, dotter till kyrkoherden Nicolaus Andreæ i Östra Husby. Föräldrarna hade i flera år en utomäktenskaplig relation, före hertigens äktenskap med Maria av Pfalz. Karin Nilsdotter gifte sig därefter med hertigens kammarherre Gustav Andersson. Gyllenhielm uppfostrades på Julita kungsgård, där hertigen ordnade en skola för honom och ett tiotal adliga djäknar. I förläning blev han den förste landshövdingen i Ingermanland och Kexholms län. Han sändes även utomlands för att fullborda sin ståndsmässiga utbildning, bland annat vid franska hovet, innan han återvände till Sverige för ett långt och tidvis pressat liv i faderns och rikets tjänst. På gamla dagar kunde han för drottning Kristina berätta, att han burit hennes fader på sin arm, och i sina memoarer har han bevarat åt eftervärlden flera episoder från Gustav II Adolfs barndom.
Under kriget med Polen hamnade Carl Carlsson Gyllenhielm efter belägringen av Wolmar 1601 i polsk fångenskap och hölls inspärrad i hela 12 år, tillsammans med Jakob De la Gardie. Efter ett flyktförsök fick Gyllenhielm i sex och ett halvt år bära de fotbojor som fortfarande idag hänger i hans gravkor i Strängnäs domkyrka. Tiden i fångenskap fördrev han med att skriva och översätta psalmer. Sedan han befriats 1613 upphöjdes Gyllenhielm av sin halvbror Gustav II Adolf i tur och ordning till friherre Gyllenhielm till Bergkvara i Småland 1615, till fältmarskalk 1616 och till landshövding 1617. På den posten stannade han i tre år. 1620 blev Carl Carlsson Gyllenhielm riksamiral. Efter Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen 1632 förde han liket till Sverige och blev sedan en av drottning Kristinas fem förmyndare 1633–1644.
1615 erhöll Carl Carlsson Gyllenhielm Huseby som förläning. Gyllenhielm lät här anlägga ett järnbruk som förblev centrum för den sydsvenska järnhanteringen i 300 år. 1622 utökades hans småländska förläningar med Trestenshult och Midingsbåte, där han lät anlägga landskapets första glasbruk. År 1623 fick han av kungen i förläning ett område sydväst om Neva kring floderna Slavjanka, Izjora och Tosna. Vid Slavjankas utflöde i Neva anlades först sätesgårdarna Gudilov och Ribbingeholm. År 1627 erhöll han det tidigare Sundbyholms klostergods på vilket han lät uppföra en ny huvudbyggnad, Sundbyholms slott. År 1629 lät han även i sitt testamente föreskriva instiftandet av en skola i Sundby socken, som anses vara den första folkskolan på den svenska landsbygden. Denna skola, Gyllenhjelmska skolan, var i drift fram till 1987. Kring 1632 lät han uppföra sitt "hovställe" Karlberg, föregångaren till Karlbergs slott i Stockholm. 1643 lät han bekosta uppförandet av Runö S:ta Magdalena kyrka på Runö, Estland. Han levde sina sista år på Karlbergs slott och är begravd i Strängnäs domkyrka 1650, där gravkorets utsmyckning minner om viktiga skeden i hans liv.
Gyllenhielm blev gift 1615 med Kristina Ribbing (1593–1656), dotter till riksskattemästaren Seved Svensson Ribbing och Anna Eriksdotter Gyllenstierna av Lundholmen. Äktenskapet blev barnlöst. Efter Gyllenhielms död 1650 övergick förläningen i Ryssland i familjen Ribbings ägo.
Som luthersk bekännare
redigeraPrästen Fredrik Sidenvall har i en skrift tagit fasta på Gyllenhielm som luthersk bekännare[3]. Åren i polsk fångenskap ledde till en andlig fördjupning och väckelse hos honom, där han kom att ta avstånd från sitt tidigare ytliga liv. Han tolkade sin fångenskap som ett Guds straff över hans tidigare lättsinne. Fastän omständigheterna i fängelsecellen var mycket enkla, tilläts han ha tillgång till litteratur, och han fördrev dagarna med att läsa och studera bibeln och annan andaktslitteratur. Han ägnade sig också åt att från tyskan översätta Ambrosius Lobwassers psaltarparafraser.
Efter sitt frisläppande utgav han sina tankar och erfarenheter i skriften ”Schola captivitatis” 1632 (på svenska ”Fängelse-Schola”). Budskapet i denna skrift är att Gud är en befriare som räddar både ur svår nöd och ytligt lättsinne. Första delen består av en vederläggning av ett antal katolska läror, medan andra delen rymmer hans översättningar av Lobwassers psaltarparafraser men också en egenhändigt författad psalm.
I sin kritik mot katolikerna är han dock för tiden ovanligt försonlig och tackar i inledningen de två jesuitiska präster som besökte honom i fängelset för den vänlighet och omsorg de visade honom och önskar dem ”Gudhs nådh och mycken wälfärd i Herranom Christo”.
I skriftens andra del återfinns hans egenhändigt författade psalm, ”Hela världen säkert lever”. I 65 verser skildrar författaren här sin själskamp i fängelset. Psalmen börjar med att skildra författarens tidigare ytliga liv, och hur denne plågas i sitt fängelse över den skuld han därigenom dragit på sig. Men så förkunnar tre profetiska röster det glada budskapet om Jesus Kristus. Därefter varieras i ett fyrtiotal strofer temat om Guds ofattliga nåd.
Väl hemma i Sverige lät Gyllemhielm även översätta och ge ut Johann Arndts ”Sanna kristendom” på svenska. Också den mystika senmedeltida boken ”Theologia Germanica” ingick i hans bibliotek.
Han månade om småfolket, grundade vad som kallats Sveriges första folkskola i Sundbyholm utanför Eskilstuna (se ovan), öppen för alla samhällsklasser och både pojkar och flickor, och organiserade fattigvård.
Samfällda samtida vittnesmål vittnar om Gyllenhielms fromma personlighet och kristliga natur. Litteraturhistorikern Sixten Belfrage skriver att Gyllenhielm ”framstår som en from man med en utpräglad ansvarskänsla för sina medmänniskor, och inte bara from utan även ödmjuk”.
Bland samtida vittnesmål kan nämnas Charles Ogier, som karaktäriserade honom som ”en mycket god och älskvärd man”, och den skotske teologen John Durie, som kallade honom ”en ytterst ärlig man och gudlig”. Den franske ambassadören i Stockholm, Pierre Chanut, sammanfattade honom med orden: ”Om det finns lutherska helgon, är han bland de främsta”[4].
Drottning Kristina uttalade sig alltid med värme om sin farbror, och enligt vad hon själv berättat älskade han henne som sitt eget barn.
I J. A. Eklunds psalm ”Fädernas kyrka” syftar följande strofer på Gyllenhielm:
”Ännu ur fängelsets natt och kvalm
ljöd genom gallret en kämpes psalm;
det var en svensk som satt fången.”
Anfäder
redigera| Johan Kristiernsson Vasa | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Erik Johansson Vasa | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Birgitta Gustavsdotter Tre Sjöblad | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Gustav I Vasa | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Måns Karlsson Eka | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Cecilia Månsdotter Eka | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Sigrid Eskilsdotter Banér | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Karl IX | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Abraham Kristiernsson Leijonhufvud | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Erik Abrahamsson Leijonhufvud | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Birgitta Månsdotter Natt och Dag | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Margareta Eriksdotter Leijonhufvud | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Erik Karlsson Vasa | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Ebba Eriksdotter Vasa | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Anna Karlsdotter av Vinstorpa | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Carl Carlsson Gyllenhielm | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Nicolaus Andreæ | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Karin Nilsdotter | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Karin Hansdotter | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Se även
redigeraKällor
redigeraNoter
redigera- ^ Gyllenhielms porträtt, artikel av Boo von Malmborg i Sörmlandsbygden 1953.
- ^ Field Marshal Carl Carlsson Gyllenhjelm, royal bastard, 1.Friherre af Bergqvara
- ^ Sidenvall, 1992.
- ^ Angående Chanuts omdöme påpekar Sidenvall: ”Ja nog finns det lutherska helgon, både kända och okända, både framstående och enkla obemärkta människor, men deras namn och antal vet bara Gud” (Sidenvall, 1992).
Litteratur
redigera- Larsson, Lars-Olof (1999). ”Frillosonen som blev vasaättens gudfader”. Populär historia (nr. 8): sid. 23–26. http://www.popularhistoria.se/artiklar/frillosonen-som-blev-vasaattens-gudfader/.
- Belfrage, Sixten (1955). ”Carl Carlsson Gyllenhielms litterära verksamhet”.
- Sidenvall, Fredrik (1992). ”Det var en svensk som satt fången: Carl Carlsson Gyllenhielm, en bekännare i ord och handling.”
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Carl Carlsson Gyllenhielm.- Carl Carlsson Gyllenhielm (1574–1650) hos Litteraturbanken