Irene (bysantinsk kejsarinna)

Irene
	Irene
Född	Aten
Död	Lesbos
Begravd	Apostlakyrkan
Medborgare i	Bysantinska riket
Sysselsättning	Politiker
Befattning
	Kejsarinna (775–780); Regent, Konstantin VI (780–797); Bysantinsk kejsare (797–802)
Make	Leo IV; (g. 768–)
Barn	Konstantin VI (f. 771)
	Redigera Wikidata

Irene (grekiska: Εἰρήνη ἡ Ἀθηναία), född i Aten 752, död 803, var bysantinsk kejsarinna. Hon var regent i Bysantinska riket som förmyndare för sin son, Konstantin VI, mellan 780 och 790. Hon avsatte senare sin son, och var Bysans regerande kejsarinna och monark från 797 till 802.^[3]

Biografi

Irene föddes i Aten. Hon utsågs år till gemål åt den dåvarande tronföljaren, den blivande Leo IV, genom brudvisning år 770. Detta var fram till 900-talet den metod som användes för att arrangera ett äktenskap åt de bysantinska tronföljarna och monarkerna. Maken besteg sedan tronen år 775.

Regent

Vid Leo IV:s död år 780 blev hon förmyndare och regent för sin son fram till hans myndighetsdag.

Inom den så kallade ikonoklastiska bildstriden, som då rasade i kyrkan angående bildförbud eller inte, ställde sig Irene på den sida som ville bevara de liturgiska bilderna. Redan som kejsarinna hade hon ertappats med en "bild" i sin våning och fått förebråelser av maken. Som regent sammankallade hon år 787 ett kyrkomöte som fastställde att bilder skulle vara godkända inom kyrkan.

Hennes mandat som förmyndarregent löpte ut då sonen myndigförklarades år 790. Hennes son, Konstantin VI, förvisade henne då från hovet. Hennes popularitet tvingade dock honom att tillåta henne att återvända. Då Konstantin försköt sin fru och därpå begick bigami, utnyttjade hon skandalen och hans påföljande impopularitet för att avsätta honom år 797. Hon besteg sedan själv tronen som monark. Sonen sattes i husarrest.

Monark

Irene var inte den första kvinna som regerade Bysans, men hon var den första kvinna som regerade på samma villkor som en man, kröntes enligt samma ritualer och öppet satt ensam på tronen med alla ceremoniel som tillkom en manlig regent.

År 799 avled hennes son i fängelset, vilket fick politiska verkningar eftersom hennes son därmed inte heller nominellt kunde betraktas av någon som monark utan Irenes maktinnehav därmed inte kunde förnekas. Hennes kön fick påven att år 800 utnämna Karl den store till kejsare, eftersom han betraktade kejsarstolen i Bysans som vakant sedan hennes sons död, på grund av hennes kön.

Irene avsattes år 802. Hon avled året därpå på Prinkipos, idag Büyükada, den ö dit hon förvisats.^[4]

Referenser

Noter

^ [a b] Ирина, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 13.^{[källa från Wikidata]}
^ Лев, византийские императоры, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 17.^{[källa från Wikidata]}
^ Garland, Linda (1999). Byzantine Empresses: Women and Power in Byzantium AD 527–1204. Routledge. ISBN 978-0-415-14688-3.
^ Åke Steinwall (2022). ”Kejsarinnan Irene”. Historiskan : Sveriges första kvinnohistoriska tidning (4): sid. 72-75. ISSN 2002-150X.

Övriga källor

Alf Henrikson: Byzantinsk historia, illustrerad av Björn Berg, 1971

Externa länkar

http://www.roman-emperors.org/irene.htm

Företrädare: Eudokia	Bysantinsk kejsarinna (ej regent) 775-780	Efterträdare: Maria från Amnia
Företrädare: Konstantin VI	Bysantinsk kejsarinna (regent) 797-802	Efterträdare: Nikeforos I

[fba69ee24f8ad5c00e5e48380dde31fffde4599f-1] [a b] Ирина, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 13.^{[källa från Wikidata]}

[984ffd09f05e786e4d4e226f7cebfa9b688c1c8c-2] Лев, византийские императоры, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 17.^{[källa från Wikidata]}

[3] Garland, Linda (1999). Byzantine Empresses: Women and Power in Byzantium AD 527–1204. Routledge. ISBN 978-0-415-14688-3.

[4] Åke Steinwall (2022). ”Kejsarinnan Irene”. Historiskan : Sveriges första kvinnohistoriska tidning (4): sid. 72-75. ISSN 2002-150X.

[3]

[1]

[2]

[4]