Agne Simonsson
| Agne Simonsson | ||||
 Agne Simonsson, 1960. | ||||
| Personlig information | ||||
|---|---|---|---|---|
| Födelsedatum | 19 oktober 1935 | |||
| Födelseort | Göteborg, Sverige | |||
| Dödsdatum | 22 september 2020 (84 år) | |||
| Dödsort | Björkekärrs församling | |||
| Tröjnummer | 9 | |||
| Position | Anfallare | |||
| Seniorlag* | ||||
| ||||
| Landslag | ||||
| ||||
| Uppdrag som tränare | ||||
| ||||
| * Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna. | ||||
Tore Klas Agne Simonsson, född 19 oktober 1935 i Göteborg, död 22 september 2020 i Björkekärrs församling,[1] var en svensk fotbollsspelare och fotbollstränare som räknas som en av Sveriges främsta spelare genom tiderna. Han är till dags dato den ende svenske man som spelat i Real Madrid.[2]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Simonsson växte upp i Gamlestaden i Göteborg,[3] och kom fram som center (anfallare) i Örgryte IS[4] under 1950-talet och debuterade snart i landslaget.[5] Under VM-slutspelet på hemmaplan 1958 tillhörde Simonsson de mest lysande spelarna med sina fyra mål under turneringen, bland annat i finalen[6] mot Brasilien. Han är tillsammans med Nils Liedholm och Hanna Ljungberg en av tre svenska fotbollsspelare någonsin som gjort mål i en VM-final.[7]
1959 tilldelades han såväl Guldbollen som Svenska Dagbladets guldmedalj ("Bragdguldet") efter två mål i landskampen mot England som gav en historisk vinst på Wembley Stadium (3-2).[8] Efter matchen kallades han för "The King of Wembley".
Under en period var han proffs i spanska storklubben Real Madrid[9] men hade svårt att ta en ordinarie plats i det stjärnspäckade laget och lånades ut till Real Sociedad. Så småningom återvände han till Örgryte där han avslutade karriären.
Simonsson ledde BK Häcken till serieseger i Division III Nordvästra Götaland 1977.[10] 1985 ledde Agne Simonsson som tränare fram Örgryte IS till SM-guld efter finalsegern mot IFK Göteborg i dåtidens slutspel.
Då Simonsson var hyllad guldtränare och ÖIS även följande säsong låg på slutspelsplats, valde ÖIS-ordföranden Ingvar Fast att degradera Simonsson från A-lags- till ungdomstränare. Simonsson sade då upp sig och ägnade sig åt sitt arbete som fastighetsmäklare men fick ganska omgående ett tränaranbud från grekiska proffslaget Iraklis. Han blev dess dittills högst betalde tränare och dess framgångsrikaste någonsin.[11]
| ” | Trots misslyckandet i Real Madrid återstår Agne Simonsson som en av Sveriges bästa spelare genom tiderna. Han hade en fantastisk blick för spelet, perfekt teknik, kyla i trängda lägen och förmågan att alltid sätta lagets bästa främst vilket gjorde honom till en utmärkt speldirigent. Dessutom var han extremt målfarlig, hans huvudspel var utmärkt, han sköt kanske inte hårdast men kompenserade det med list och precision. Klart att Alfredo di Stefano blev orolig. | „ |
| – Aftonbladet, [12] | ||
Agne Simonsson är gravsatt i minneslunden på Kvibergs kyrkogård.[13]
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Svenska VM-laget 1958. -
Nacka Skoglund gratuleras av Gustaf VI Adolf (Simonsson längst till höger). -
Gilmar och Agne Simonsson. -
Agne Simonsson i Real Madrid, 1961.
Meriter
[redigera | redigera wikitext]- 51 A-landskamper/27 mål 1957-1967.
- Guldbollen 1959
- Bragdguldet 1959
- VM-silver: 1958
- Invald 2008 i Svensk fotbolls Hall of Fame som nummer 30.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ https://www.expressen.se/gt/sport/fotboll/allsvenskan/agne-simonsson-dod-blev-84-ar/
- ^ Ohlsson, Fredrik (8 januari 2009). ”Fint sällskap”. ÖIS supporterklubb Balders Hage. http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=360262&context=. Läst 4 augusti 2010.
- ^ Skarback, Sören (1997). Göteborg : 777 frågor & svar. Göteborg: Tre böcker. sid. 156. Libris 7592994. ISBN 91-7029-335-X
- ^ "Örgryte IS" (lagbild) Rekord-Magasinet nr 20, 1956, sista sidan, Cirkelförlagets tryckeri, Göteborg 1956
- ^ "Säg det med ett leende : Så spelar Agne", Sporten i dag 1959-60, sid 10-13. Åhlén & Åkerlunds, Stockholm 1959.
- ^ Jan Muhr: "VM" Tidningen Se nr 27, 1958, sid 19-29 (sid 21: "Agne Simonsson rann igenom") Åhlén & Åkerlunds, Stockholm 1958.
- ^ Sören Skarback: "Agne Simonsson, biskopens idol", Örgryte & Härlanda Posten nr 3, 2018, sid 6.
- ^ Berndt Egerbladh "Jag minns mitt 50-tal" sid 207, Bra Böcker, Höganäs & Trevi, Stockholm 1992, ISBN 91-7133-108-5
- ^ Agne Simonsson: "Vad kan jag mer begära?", Sporten i dag 1960-61, sid 106-109, Åhlén & Åkerlunds, Stockholm 1960.
- ^ Fotboll 1977. sid. 190. ISSN 0347-2752
- ^ Elmer Eliasson: "Skönt att slippa sandlådan : Agne visar mycket stolt upp sina bästa lirare", Göteborgs-Posten 22 november 1988, sid 42. Läst 8 augusti 2018.
- ^ ”1959: Agne Simonsson, Örgryte”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sport/guldbollen/1959.html. Läst 6 juni 2009.
- ^ SvenskaGravar
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Persson Gunnar, Andersson GeBe, red (1989). Svenska proffs. Stockholm: Strömberg/Brunnhage. sid. 164-167. Libris 7755715. ISBN 9186184369
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Agne Simonsson.- England - Sverige 2-3 Wembley 1959, Agne Simonsson gör i oktober 1959 på Wembley Stadium två mål på det engelska landslaget och erhåller senare Svenska Dagbladets bragdmedalj för bedriften. YouTube.
- Guldbollen 1959
| |||||
- Födda 1935
- Svenska fotbollstränare
- Fotbollsspelare i Örgryte IS
- Spelare i Real Madrid
- Spelare i La Liga
- Spelare i VM i fotboll 1958
- Mottagare av Stora grabbars och tjejers märke
- Spelare i Real Sociedad
- Fotbollstränare i Örgryte IS
- Fotbollstränare i BK Häcken
- Tränare i Iraklis Thessaloniki FC
- Svenska herrlandslagsspelare i fotboll
- Medlemmar i Svensk fotbolls Hall of Fame
- Mottagare av Svenska Dagbladets guldmedalj
- Svenska idrottare under 1900-talet
- Idrottare från Göteborg
- Gravsatta på Kvibergs kyrkogård
- Avlidna 2020
- Män