Hoppa till innehållet

Mircea Eliade

Från Wikipedia
Mircea Eliade
Född9 mars 1907 (g.s.)[1][2][3]
Bukarest[4]
Död22 april 1986[5][6][7] (79 år)
Chicago[8], USA
BegravdOak Woods Cemetery
kartor
Medborgare iKungariket Rumänien, Socialistiska republiken Rumänien och USA
Utbildad vidCalcuttauniversitetet
Bukarests universitet
SysselsättningAntropolog, litteraturkritiker, universitetslärare, pedagog, biograf, dagboksskrivare, mytograf, författare[9], religionsvetare[9], dramatiker, filosof[9], religionshistoriker, diplomat, essäist, historiker[10][9], journalist, etnograf
ArbetsgivareUniversity of Chicago
Bukarests universitet
Politiskt parti
Järngardet
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Université Paris-Sorbonne (1976)[11]
Gordon J. Laing-priset (1987)
Riddare av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata

Mircea Eliade, född 13 mars 1907 i Bukarest, Rumänien, död 22 april 1986 i Chicago, Illinois, USA, var en rumänsk religionshistoriker och författare. Han studerade filosofi i Bukarest och sedan sanskrit och indisk filosofi i Calcutta. Sedermera blev han professor vid universitetet i Chicago, USA.

Genom filosofiprofessorn Nae Ionescu blev Eliade del av en gruppering av kristna högerextrema intellektuella i Rumänien i Järngardet som leddes av den religiösa Corneliu Zelea Codreanu. Efter andra världskriget bosatte han sig i Paris där han undervisade i religionsvetenskap vid Sorbonne. 1956 blev han inbjuden till universitetet i Chicago som gästföreläsare och två år senare blev han professor i religionshistoria där. Mest känd är Eliade kanske för sin forskning om shamanism, bland annat publicerad i verket Le Chamanisme et les techniques archaïques de l'extase (1950). Han var även skönlitterär författare.

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Romanul adolescentului miop (roman, 1927)
  • Maitreyi (roman, 1933)
  • Domnișoara Christina (roman, 1936)
  • Nuntă în cer (roman, 1938)
  • Le Chamanisme et les techniques archaïques de l'extase (religionshistoria, 1951)
  • Noaptea de Sânziene (roman, 1955)
  • Le sacré et le profane (religionshistoria, 1956) (Heligt och profant, översättning Alf Ahlberg, Verbum, 1968)
  • Pe strada Mântuleasa (kortroman, 1963) (Den gamle mannen och officeren, översättning Barbro Andersson, Coeckelberghs, 1978)
  • Le mythe de l'éternel retour (religionshistoria, 1969) (Myten om den eviga återkomsten: arketyper och upprepning, översättning och efterord av Dan Shafran och Åke Nylinder, Dualis, 2002)
  • Tinerețe fără tinerețe (kortroman, 1976)
  • The Forge and the Crucible: The Origins and Structure of Alchemy

Filmatiseringar

[redigera | redigera wikitext]
  • La Nuit Bengali (1988), regi Nicolas Klotz
  • Domnișoara Christina (1992), regi Adrian Pintea
  • Eu sunt Adam! (1996), regi Dan Pița
  • Șarpele (1996), regi Viorel Sergovici
  • Youth without youth (2007), regi Francis Ford Coppola
  • Domnișoara Christina (2013), regi Alexandru Maftei

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Archive of Fine Arts, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana.[källa från Wikidata]
  3. ^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6h45hrt, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 97217, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ filmportal.de, Filmportal-ID: a83d27bec21245edad2771b061abf6cb, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 9468, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ BeWeB, BeWeB person-ID: 445, läst: 13 februari 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ Jérôme Fenoglio (red.), MM. EDWARD HEATH ET YEHUDI MENUHIN DOCTEURS "HONORIS CAUSA" DE PARIS-SORBONNE, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 16 februari 1976, s. 7 .[källa från Wikidata]
pFad - Phonifier reborn

Pfad - The Proxy pFad of © 2024 Garber Painting. All rights reserved.

Note: This service is not intended for secure transactions such as banking, social media, email, or purchasing. Use at your own risk. We assume no liability whatsoever for broken pages.


Alternative Proxies:

Alternative Proxy

pFad Proxy

pFad v3 Proxy

pFad v4 Proxy