skalp

Svenska

Substantiv

Böjningar av skalp	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skalp	skalpen	skalper	skalperna
Genitiv	skalps	skalpens	skalpers	skalpernas

skalp

1. (anatomi) huvudsvål, ofta även med avseende på vidhängande hår

   Han var nu gammal och hade tappat nästan allt hår på skalpen.

2. trofé, byte

   På mötet var alla ute efter ledamotens skalp, men lagom till omröstningen hade alla kommit överens.

Besläktade ord

• skalpell
• skalpera
• skalpering

Översättningar

huvudsvål

• engelska: scalp ^(en)

trofé, byte

• tyska: Skalp ^(de) m